Sagan om biblioteksupproret i Ramsberg
Har du någon gång lagt märke till den speciella stämningen som alltid verkar råda i ett bibliotek? Det är lugnt. Stilla. Tyst. Det är ingen som springer, ingen som pratar högt i telefonen, ingen som tränger sig fram för att komma först till lånedisken. För det behövs ju inte. Sveriges närmare 3 000 bibliotek och utlåningsställen verkar än idag erbjuda något så exklusivt som fullständig stressfrihet, men med det väldigt icke-exklusiva inslaget att faktiskt precis alla är välkomna.
När jag var liten älskade jag att gå till biblioteket. Kanske lockades jag redan då av lugnet. Men det jag främst förknippar med barndomens biblioteksbesök är att det aldrig fanns några begränsningar. Jag fick välja hur många böcker jag ville låna hem, det kostade ju ändå ingenting. Blev det jättemånga fick man långtidslån utan problem. Jag behövde aldrig tjata, tigga eller be.
I morse inledde jag dagen med att läsa högt ur ”En sagolik sommar” för barn i första klass på just ett av alla de där biblioteken. Ett tjogotal sjuåringar som satt uppradade och lyssnade storögt på historien om hur Lisa träffade sina mini-vänner Tutte Brödsmula och Kalle Humla. Några förundrade ”oj” när Tutte tappade en gammal morot i kaksmeten. Glada fniss när Kalle Humla surrade in i handlingen med sina ….bzzz…zzzz… Jag kan helt ärligt inte tänka mig en mer bekräftande eller mer avslappnad start på dagen.
I år är det val i Sverige. Det finns experter som säger att frågan om en levande landsbygd blir en av de heta valfrågorna. Nu när människor vallfärdat till storstäderna i flera år, när företag har lagts ner och etablerats utomlands och serviceställe efter serviceställe stängts på mindre orter runt om i landet.
Stadsminister Löfven lär ha sagt att servicen på landsbygden måste tredubblas – för att människor ska ha möjlighet att bo kvar. Problemet: Det är snart fyra år sen han sa det och sen dess har inte mycket hänt.
De närmaste månaderna kommer vi att få fler fina fraser serverade än vi klarar av att hantera. Från statsministern såväl som från andra partiledare och ministeraspiranter. Fagra löften och orealistiska planer för ett bättre Sverige. Majoriteten av det som utlovas kommer aldrig infrias.
I den bemärkelsen är berättelsen om biblioteket i Ramsberg helt fantastisk. Ett underbart exempel på hur vanliga människor faktiskt kan vinna mot politikerna i en fråga som inte kan betraktas som annat än minimal i det stora hela.
När beskedet om nedläggningen av byns bibliotek kom 2014 startade byborna en kamp som få trodde de kunde vinna. Närmare 5 000 böcker gömdes helt enkelt undan för att inte kommunen skulle kunna verkställa nedläggningen. Och när 5 000 böcker kidnappats fanns det plötsligt ett medialt intresse för att rapportera om nedläggningen – lokalt och nationellt.
Två år senare kunde biblioteket återinstalleras under den nya benämningen ”servicepunkt”. Alla böckerna kom fram igen och finns enligt uppgift tillgängliga för utlåning i prästgården i Ramsberg. Hela artikeln om bokkidnappningen publicerades i Dagens Nyheter den 20 maj, jag kan varmt rekommendera den.
Enligt definitionen är en saga en fantastisk berättelse, vanligen berättad för barn och ofta med magi och övernaturliga inslag. En sannsaga, å andra sidan, är en historia ur verkliga livet med inslag som får den att påminna om en saga.
På sätt och vis har historien om hur människorna i Ramsberg slogs för sitt bibliotek allt som krävs för en bra saga. I sagan är hjälten en riddare med rustning, en fe eller en magiker. I sannsagan om biblioteksupproret i Ramsberg är hjältarna helt vanliga bybor, som tycker att det är en mänsklig rättighet att få låna böcker en vanlig tisdag.
Biblioteken behövs. Inte bara på fina gatan i huvudstaden utan överallt där människor bor och verkar. Om våra politiker på allvar vill göra landsbygden mer levande bör de ta fasta på det.
Mina barn går till biblioteket, ibland med mig, ibland med lärare och pedagoger. Min fyraåriga dotter avverkar låneböckerna vid kvällsläsningen, en efter en, med lika stor entusiasm varje gång. Självklart ska alla barn i Sverige ha tillgång till samma lyx.
Hatten av för er, bibliotekshjältarna från Ramsberg. En av sommarens utflykter blir definitivt till er prästgård. För vem vill inte se 5 000 kidnappade, och sedan återfunna böcker, i sin rätta miljö?
