När sommarvärmen stal godnattsagan

Sverige har drabbats av en till lika delar välkommen och oväntad värmebölja. Det är helt fantastiskt. Och enligt min egen, mycket tillförlitliga, prognos kommer det hålla i sig större delen av sommaren. Varför? Det är fotbolls-VM. Vi har alltid fint väder i Sverige var fjärde sommar. Det är sen gammalt.

För småbarnsfamiljen händer det något med kvällsrutinerna när kvällarna är varma, långa och ingen egentligen vill vara inomhus alls. De annars så strikta rutinerna får sig minst sagt en törn. Plötsligt är vår fyraåring uppe till nio eller senare nästan varje kväll, även på vardagarna.

Igår kväll var en sådan kväll. Visserligen lördag och egentligen helt okej att stanna upp sent, men följden blir att när hon väl har lagt sig är jag själv också redo för sängen, inte alls pigg på att sätta mig och läsa om när Håkan-Bråkan inte fick komma på kalas – för femtonde gången.

Nu gjorde jag det ändå, men motvilligt. Och i ärlighetens namn har jag verkligen försökt smita undan läsningen mer än en gång de senaste veckorna. Det är ju så varmt. Och det blev ju så sent ikväll. Igen.

Jag läste en artikel för några veckor sen som bland annat sa att 35 procent av svenska föräldrar regelbundet läser högt för sina barn. Det är en halvering på drygt tio år, 2004 visade samma undersökning på sjuttio procent. Det betyder alltså att nästan sju av tio barn inte får en godnattsaga när de går och lägger sig.

Alla vet att det är viktigt att kunna läsa. Det är ett etablerat och känt faktum. Att kunna läsa är grunden till allt. Genom att läsa kan vi ta till oss information, vi kan utbilda oss och vi kan utvecklas som individer.

Genom läsningen ger vi oss själva möjligheten att drömma, uppleva och upptäcka världen. Ibland kanske enbart genom Lonley Planets guide till Bahamas, men utan förmågan att läsa skulle vi inte ens kunna drömma om den där enskilda paradisstranden som man bara når via en väldigt speciell stig. Eftersom vi helt enkelt inte skulle känna till den.

”När jag var ett barn var jag en drömmare. Jag läste serier och jag var hjälten i de serierna. Jag såg filmer och jag var hjälten i filmen. Så varje dröm jag drömt har blivit sann tusentals gånger.”

Citatet kommer från Elvis Presley, som tydligen inte i första hand drömde om att bli en hyllad och avgudad popsångare när han var liten, men som läste om hjältar som han själv ville vara.

Precis som Elvis drömde jag också om att jag var en av hjältarna i mina böcker. Och vilken tolvårig hästtjej älskade egentligen inte böckerna om Jill, Britta, Lotte eller Annika? De kunde klara allt, de stod upp för sig själva och sina vänner, ertappade ondskefulla hästplågare och vann alla tävlingar de ställde upp i. Det är lätt att avfärda dessa starka och modiga hjältinnor som trams, men utan dem kanske jag aldrig fått drivkraften att själv förverkliga mina drömmar.

Hälften av alla ungdomar i Sverige läser aldrig för nöjes skull enligt samma artikel som ovan. Med andra ord går hälften av alla unga svenskar miste om möjligheten att skapa sina egna drömmar och hjältar. För visst är det spännande med youtubers och influencers, men jag vill hävda att en person som visar upp sig själv i videoklipp efter videoklipp inte på något sätt kan ersätta den drömvärld som vi själva kan skapa genom en spännande historia. Kanske finns det forskning som motsäger mig, men till dess att jag är motbevisad så vägrar jag tro något annat.  

Sedan år 2000 genomför OECD en kunskapsutvärdering bland femtonåringar världen över för att se hur väl rustade de är för att möta framtiden. Svenska ungdomars kunskapsnivå är hög, men har ändå bekymrat våra politiker de senaste åren, framförallt på grund av sjunkande resultat i läsförståelse.

"Bristande läsförmåga är en av vår tids stora jämställdhetspolitiska och demokratiska problem. Det är genom orden och språket vi kan uttrycka våra tankar och åsikter, våra önskningar och drömmar. Den som inte har språket, som inte finner ord eller förstår ordens betydelse – tystnar, eller tar kanske till våld."

Orden kommer från vår före detta kulturminister Lena Adehlson Liljeroth, och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Under 2018 görs en ny PISA-studie och i höst vet vi mer om hur väl svenska ungdomar klarar av att hantera läsförståelse. Låt oss hoppas att trenden från 2015 håller i sig, när de svenska resultaten äntligen vände uppåt igen.

Det finns uppgifter som säger att 25 procent av pojkar på 15 år inte kan läsa en enklare tidningsartikel och förstå innehållet. Om fyra år är min son i den åldern. Jag läser inte för honom längre, men förhoppningsvis har varje kväll vid hans sida - med Halvan eller Mulle Meck som sällskap - gett honom den grund han behöver för att fortsätta läsa. Både för att det ger ett välkommet avbrott från allt annat men också för att det kommer att fortsätta utveckla honom som individ.

Jag kommer att fortsätta värdesätta lässtunderna med min dotter, även dessa varma sommarkvällar när hon kommer i säng på tok för sent. Därför att jag vill att hon ska hitta sina hjältar, älska sina berättelser och hitta tröst och avkoppling i en bok under hela hennes uppväxt. Det får bli årets sommarlöfte.  


Föregående
Föregående

Augusti: tid för uppbrott och nystart

Nästa
Nästa

Sagan om biblioteksupproret i Ramsberg