Livet som barnboksförfattare - två veckor senare
Årets första riktiga sommardag, och den enda hittills, råkade faktiskt infinna sig den 20 april. Kan man ha mer tur?
Pirrig förväntan blandad med en gnutta stress och enorma mängder eufori. Lokalen pyntad, mat och dricka framställt och skålarna med chips och godis utplacerade. Jag har haft högre puls, varit mer förväntansfull och lycklig tidigare. Men de där minuterna innan de första gästerna kom slår i alla fall mycket. Väldigt mycket.
Jag gjorde det. Jag skrev en historia om en flicka som blir vän med en annan flicka som är precis som hon, bara väldigt mycket mindre, och hennes kompis som är en humla. Jag fick den utgiven och nu finns den att köpa hos näthandlare och bokhandlare. Det är faktiskt inte riktigt klokt. Annika Billberg, barnboksförfattaren.
När jag vaknade efter den där fantastiska fredagkvällen tog det dagar, nästan en hel vecka, innan lyckokänslan lagt sig. Sen kom tankarna. Vad händer nu då? Är det någon som köper boken? Är det någon som tycker att den är bra?
På bara två veckor har jag lagt mig till med en del märkliga ovanor, i ärlighetens namn är jag lite bekymrad över att de ska bli permanenta. Men det är nog bara en fas. Den där debutantfasen, inget konstigt alls. Eller?
Kollar jag maniskt Facebook och Instagram för att se om mina publika sidor fått fler följare, likes eller kommentarer? Ja, absolut.
Går jag in på näthandlarnas sidor en eller två gånger per dag för att se om det dykt upp några nya recensioner av min bok? Jap. Någon som läst den? Någon som gillar den?
Kollar jag topplistorna på bokus.com och räknar hur långt min bok har kvar till topp-10. Jorå, det har hänt.
Söker jag i bibliotekens kataloger och försöker räkna ut hur många bibliotek som köpt in ”En sagolik sommar”? Suck. Ja det gör jag. Och det tar vansinnigt mycket tid.
Förföljer jag andra barnboksförfattare i deras sociala kanaler för att hitta nya uppslag? Garanterat. Hur många följare har hen? Hur många aktiviteter hos bokhandlare gör hen och hen? Varför säljer hens bok så bra egentligen, finns det någon hemlighet?
Svaret på den sista frågan vet jag redan. Nej. Det finns ingen hemlighet. Skriv en bra historia som fängslar, lockar till skratt och triggar barns fantasi. Få den utgiven och arbeta, arbeta, arbeta för att skapa en läsarkrets. Boksigneringar, högläsning, skolbesök, författarprat på bibliotek, kanske en del PR om man har tur och säkert mycket, mycket mer som jag inte ens kommit på än.
Det goda som kommer ut av mitt nya och lite smått galna beteende är flera. Mina topp-5 insikter som debutant:
Jag lär mig hur författare arbetar och vilken typ av aktiviteter man kan göra för att börja bygga upp en läsekrets.
Det finns massor med aktiva bokbloggare som recenserar böcker dagligen – en enastående upptäckt. Vilket jobb! Och vilken skatt för alla oss som älskar att läsa och är i ständig jakt på nya boktips.
Jag har hittat till en helt ny värld med poddar som fokuserar på barnlitteratur. Magiskt!
Jag har plötsligt insett att det bara finns fyra (eller kanske fem ibland) lördagar på en månad. Och det är just på lördagarna som bokhandlare vill ha sina barnboksaktiviteter. Det är alltså inte brist på möjligheter utan brist på tid. Otippat.
Att läsa högt ur min egen bok är lite svårare men också väldigt mycket roligare än jag kunde föreställa mig. Främmande barn som lyssnar på mina ord. Obeskrivligt.
Mitt nya liv är egentligen väldigt likt mitt gamla liv. Men vetskapen om att det numera finns en titel med mitt namn på slår mycket.
”Man kan klara allting, vet du. Man måste bara komma på vad som är det rätta tricket” förklarar Tutte Brödsmula för Lisa när hon är tveksam till om hon klarar att klättra upp på Stora Stenen helt själv.
Mitt fokus just nu: att komma på det rätta tricket för att bygga en stabil och trogen läsarkrets. För klara det kan jag ju. Man kan klara allting nämligen.
