I Lisa Larssons värld är allt möjligt

I Lisa Larssons värld är allt möjligt

Julavslutning i tredje klass. Hisingstorpsskolans matsal i Jönköping. Fröken Ulla ska läsa klassens uppsatser inför ett femtiotal föräldrar och syskon. Jag kommer aldrig glömma känslan. Brinnande levande ljus, mammas stolta leende och den diskreta torkningen av en tår i ena ögonvrån. Den omedelbara bekräftelsen i att alla lyssnade på just det jag skrivit.

Kanske föddes tanken redan där. Åtminstone etablerades en stark förnimmelse hos den där nioåringen som fick dela med sig av drömmarna om en jul utan krig. Drygt tre år senare, samma klass ska lämna mellanstadiet och magister Lembke tar sig an uppgiften att förutspå vad som ska bli av oss i framtiden. ”Annika, jag kan se dig som författare en dag. Eller kanske journalist, i alla fall någon som skriver i sitt yrke.”

Det tog mig trettio år att gro och växa det frö som mina låg- och mellanstadielärare sådde. Men nu är jag där. Jag har skrivit, skrivit om, raderat, ändrat och gjort nytt. Jag har fått vänliga ”vad kul att du hör av dig men det passar inte just nu” från förläggare. Jag har skrivit om igen och provat på nytt. Och just idag står jag med resultatet i handen. Min bok. Min historia.

Att läsa är att förflytta sig i tid och rum. Till nya världar, spännande äventyr och storslagna miljöer. Ingen film, inget spel och ingen mobilapp kan någonsin ge samma upplevelse  – eftersom det är vår egen hjärna som skapar bilderna av det som berättelsen förmedlar. Att läsa en bra bok är att fly verkligheten, för såväl barn som vuxen. Men förmågan att släppa taget om här och nu och låta sig själv uppslukas av de intriger, karaktärer och miljöer som boken erbjuder, etableras när vi växer upp.

Författaren Niklas Krog skrev nyligen en gästkrönika i Göteborgsposten (8/4 2018) om hur läsförmågan, eller bristen på läsförmåga, hos elever i olika skolor faktisk skapar större ojämlikhet mellan barn än föräldrarnas inkomst eller sociala status.

Utbildningsminister Fridolin gästade morgonshowen TV4 tillsammans med författaren Martin Widmark (11/4 2018) och deklarerade stolt att regeringen investerar 50 miljoner kronor i att etablera bibliotek på varje svensk förskola. Målet – att främja läskunnighet och minska ojämnlikhet mellan barn i olika kommuner.

Jag har haft turen att växa upp i ett hem där läsning var en självklarhet. Där högläsning var en del av kvällsrutinerna och där det alltid fanns böcker för såväl barn som vuxna. Jag har plöjt igenom serie efter serie av ungdomsböcker och jag har hittat mina favoriter och läst dem om och om igen. Och kärleken till böcker har följt med mig upp i vuxen ålder.

Genom publiceringen av historien om Lisa, Tutte Brödsmula och Kalle Humla ger jag gett mig själv möjligheten att vara en liten, liten del i den enorma kraft som krävs för att minska de där klyftorna som Krog, Widmark och Fridolin pekar på.

Kanske kommer några barn läsa min bok och älska den. Kanske kommer just min bok ge några barn en liten bit av den där kärleksrelationen som jag själv hade till böcker under min uppväxt. Kanske kommer några fler barn lära sig att låta en berättelse ta dem med till en annan plats, om än bara för en stund. Tanken är svindlande. Men den är inte omöjlig.

Idag ger jag mig själv chansen att förverkliga en dröm. En dröm om att skriva böcker som barn älskar och vill läsa om och om igen. Ingen vet ännu om det lyckas. Men stoltheten som jag känner över att jag försöker är omåttlig.  

Varmt välkomna till Lisa Larssons värld – där huvudkaraktärerna är en humla med hatt och en levnadsglad flicka, kortare än en tändsticka. En värld där fantasier är tillåtet och inget omöjligt. För allt är ju på riktigt, det beror bara på vem man frågar.

Vid tangentbordet,

Annika Billberg – förväntansfull och stolt debutant     

Livet som barnboksförfattare - två veckor senare

Livet som barnboksförfattare - två veckor senare